Kompisar?

Något som jag alltid har önskat, är att ha en bästavän. Ni vet, en sån vän som är dig trogen. En sån vän som är ärlig. En sån vän som ger dig en anledning till att fortfarande leva..

 

Jag har hamnat i lite av en ålderskris. Under de senaste månaderna har jag haft mycket tid till att tänka på mitt sociala liv och hur mycket jag har missat, och det gör mig så panikslagen. Snart är mina tonårsår slut. Det är 2019, det här året blir jag 20 år.

 

Jag menar... Tittar man på en amerikansk tonårsfilm eller ett pinterest konto som lägger ut inspirationsbilder där dem myser under bar himmel eller äter glass framför havet kring en öppen eld, så är det en del av mig som bara vill ut och leva livet. Men sedan så inser jag hur litet hoppet är för mig. Jag har ingen bästavän? Jag har inte ens några kompisar?

 

Tänk er att få ett sms mitt i natten där det står: "Hej, klä på dig kläderna vi ska ut på äventyr." eller ett spontansamtal där din vän bara vill snacka strunt och dela med sig av sin dag.. Är det bara jag som inte har upplevt detta? Är det något fel på mig? Varför har jag inga vänner? Många frågor snurrar runt i huvudet..

 

Jag antar att jag bara får vänta och se..