Att få veta att andra tänker på dig kan vara helande för själen.
Skrev häromdagen mitt första anonyma brev till en sida där man får hjälp i nöd, och det här är det kärleksfyllda brevet jag fick tillbaka! Det gav mig tårar i ögonen. 💖
"Kära Du, tack för ditt brev och för ditt förtroende att berätta om hur du har det i ditt liv. Du skriver att du levt i ett kaos sedan du tog studenten på grund av att du inte riktigt vet vad du vill göra med ditt liv.
Du skriver att du led av en svår depression under gymnasiet men att du trots dina svårigheter klarade av att slutföra skolan och ta studenten. Jag tycker detta visar att du är en kämpe. Du var sedan klok som gav dig tid för återhämtning ett par månader innan du började söka jobb.
Du upplever att dina föräldrar inte ser och än mindre värdesätter den kamp du för i ditt liv och den möda som du lägger ner på att söka arbete. Du känner dig oförstådd och otillräcklig i deras ögon. De jämför dig med din syster och med alla andra som i deras ögon är mer lyckade.
Det gör mig ont att höra att det gått så långt att du inte längre känner dig välkommen i din egna familj och ditt egna hem.
Jag tänker att det måste kännas svårt att leva i en familj där dina närmaste inte ser de svårigheter du har, den kamp du för och de behov du har.
Kanske kan det vara en hjälp för dig att skriva hit och berätta om hur du har det. Att sätta ord på sina tankar och sina känslor kan kännas befriande.
Jag tänker på dig och du är välkommen tillbaka."
Hälsningar A